Karin Boyes Önskan är väldigt vacker, i sin sorgsna ton och med sina liknelser. När jag läser dikten blir jag stilla och tänker att "så är det" med både en glad och en sorgsen känsla; ett konstaterande av verkligheten. I slutet på denna dikt lyckas Karin, som i många av sina andra dikter fånga vår törst efter mer. Men glöm inte att njuta av det som du har framför dig just nu!
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verkligheten
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.
Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordelivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.
Så är den vida världen
ett daggkåpeblad
och ini skålen vilar
en vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se den!
Ack gör mig ren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar