Allt kan bli ett äventyr!

Ibland säger man nej till sin chef. Det är inte alltid att man finner sig i det som andra säger åt en. Detta var precis vad jag gjorde idag. Jag hade fått nog och istället för att delta på gruppens gemensamma middag, tog jag med mig två kollegor och och begav mig ut utanför byggnadens murar.

Vi startade på en restaurang vid floden där vi åt en trerättersmiddag. Insekterna surrade, gästerna sorlade och krokodilen i buren bredvid plaskade. Efter ett tag då vi beställt kom servitrisen och sade vad vi beställt som förrätter inte fanns i köket idag. Ok. Vi gjorde om, men du var det vissa svårigheter med vad vi skulle välja. Förra valet var de säkra korten som vi körde på, och nu skulle vi behöva kasta oss ut i osäkra vatten. För säkra kort i det här fallet är inte vad vi prövat tidigare, utan de rätter vi förstår vad de betyder på landets främmande språk... Så nu var det bara att kasta sig över och testa något helt okänt. Föll ut bra för mig som beställde sallad (och lade till att den skulle vara vegetarisk), men inte lika bra för mina kollegor som inte var nöjda med sina förrätter. Kan ha varit så att de fått varandras beställningar... Huvudrätten var desto bättre och alla tre var nöjda. Jag för min del åt en vegetarisk pizza, specialdesignad och med mycket ost, som var helt funkis. Till efterrätt åt jag en chokladkaka som var alldeles härligt kladdig inuti. Och som om det inte var nog så var det en supergod ingefärssås till. Mums! Och vad är en middag utan kaffe på maten?! Så därför toppades måltiden med en cappuccino som hade ett gigantiskt berg av grädde över sig.

Vad ska man göra när man rullar fram av all mat, och natten fortfarande är ung...? Jag ville inte redan åka tillbaka till de andra så jag föreslog att vi skulle åka över en bro som jag inte har testat förut. Vår chaufför såg frågande på oss när jag lade fram förslaget att åka över den bron, som ligger en bit bort. Tja, vi är redan lite konstiga i hans ögon, så det var bara att fortsätta på den vägen, så att säga. Han började köra oss under tystnad. Vi andra tre pratade lite grann under vägen dit. Sedan kom vi till bron. Och han började beskriva den bron, vad som ligger i närheten, beskriva den äldre bron som ligger under denna och så vidare. Hur kul som helst! Han visade oss var den äldre, undre bron hade sitt fäste och sa de att den var lite osäker att åka då det är mörkt. Vi hade en överläggning i bilen och majoriteten vann: vi ska testa att åka över den skrangliga gamla bron också, och det bums. Chauffören tog ett djupt andetag, fokuserade och så begav vi oss långsamt framåt. Den smala vägen med gropar förvandlades plötsligt till en bro, men var lika smal och hade lika många gropar som vägen innan. Medan han körde berättade han om de som tillhör voodookulturen i staden brukar bege sig till platserna nära denna bro för att offra till demoner. Jag tittade ner över stupets kant och såg någon enstaka människa sitta där, men jag såg inte att de höll på att offra något just då vi passerade. Tur! Över på andra sidan kommenterade han att jag nu hade testat en mer bro än vad jag hade tänkt mig; tidigare hade jag bara åkt över två av stadens broar men nu sammanlagt testat alla fyra! Han fortsatte att berätta om stadens vattenkraftverk och dess planerade utbyggnad samt deras elcentral som vi passerade på vägen tillbaka. När vi närmade oss kollegornas fest började det att regna, vilket inte sker så ofta här. "När det börjar regna, försvinner motorcyklisterna", berättar chauffören och menar att det nu kommer bli ett lättare trafik resten av vägen som är kvar.

Så även fast inget var riktigt planerat när vi gav oss iväg på en enkel middag, fick vi vara med om ett äventyr. Ett äventyr som både var informationsrikt och innehöll spänning. :)