Men jag fortsätter att skriva (Ida Netzel 2019)

Jag har sand mellan tårna

Jag har sand på mina ben

Solen bränner min kropp

Men jag fortsätter att skriva

Jag tar en klunk vatten

Jag fattar pennan igen

Skuggan flyttar sig

Men jag fortsätter att skriva

Jag börjar fundera på tiden

Jag ser att lång tid passerat

Inga moln finns på himlen

Men jag fortsätter att skriva

Jag känner kreativiteten flöda

Jag känner hur stressen försvinner

Massajen vaknar upp

Men jag fortsätter att skriva

I jakten på orörd mark (Ida Netzel 2019)

I jakten på orörd mark

Ska det vara så svårt?

Det lovas att det finns

Men det är hotell överallt

Stranden är full av människor

Var är tystheten?

Var är ödsligheten?

Var är det som lovats?

Det finns inte längre

Någon mark eller strand

Som inte är exploaterad

Som vi inte redan äger

Du visar mig en plats

Som tidigare varit öde

Och tyst – en bit bort

Men där byggs det nu

Det hamras och det hörs röster

Mellan vågornas kast

Det syns byggnader

Mellan mangroveträskets grenar

Hur kan vi göra allt

till vårt så lätt

Hur kan vi ta över

allt annat som lever

Jag sitter och funderar

under trädets skugga

I en liten oas

bland allt som stör omkring

Vad är det vi turister

har satt igång för spiral

Var finns den orörda marken nu

som fortfarande är utan människospår

I skuggan ligger massajen (Ida Netzel 2019)

I skuggan ligger massajen
och vilar efter resan
Det ställe han trodde fanns
finns ej längre kvar
Han har kört motorcykel
från sin lilla strandshop
för att visa vägen
till stället som inte längre finns

Musiken dunkar, människor pratar
Båtar passerar och människor promenerar förbi
Massajen ligger kvar och vilar
i skuggan av ett träd
på stranden som en gång var öde
Där endast fåglarna kvittrade
Bina surrade och vågornas skvalp
var det enda som hördes

Dessa två citat fick mig att fundera...

Två citat som jag vill dela med mig av:

Andefattiga människor kan man inte elda till entusiasm, bara hetsa till fanatism.
Marie von Ebner-Eschenbach


Behärskning i framgång vittnar om storsinthet.
Lucius Annaeus-Seneca

Aftonbön (Karin Boye 1900-1941)

Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.

Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.

Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.

Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!

Idea (Karin Boye 1900-1941)

Här går jag icke. Detta är ej jag.
Detta är en ljugande spegelbild bara,
sörjande och undrande var jag månde vara,
längtande att möta sin verklighet en dag.

Sagan förtäljer: långt i fjärran land
flyter en speglande flod ur osedd källa.
Tusende väsen, heliga ch sälla,
luta sig som liljor över strandbräddens rand.

Ljus utan gräns omvärver deras drag,
luften dallrar mättad av en skönhet utan like.
Det är de fullkomliga andarnas rike.
Där står i evig glans mitt verkliga jag.

Spegelbilden syns ej i glittrande älv.
Den har en gång ryckts bort av vreda strömmen,
vandrar omkring, overklig som i drömmen,
ofärdig, sönderbruten, sökande sig själv.

Hör jag ej flodens fjärran böljeslag?
Djupt ut mitt innersta djup dess vatten flyter.
Där, varest livets våg i dagen bryter,
bidar mig dolt mitt gudaborna jag.


Har vi inte alla någon gång gömt oss djup inom oss själv, och irrande vandrat runt i verkligheten?

Jag vet inte vad jag ska skriva (Ida Netzel 2019)

Jag vet inte vad jag ska skriva
Jag finner inga ord
Ditt sms har jag stängt ner
Tårarna är på väg

Budskapet var tydligt
Ditt svar visar klart
Du vill inte ha en djupare relation
Vi har bara varit bra kollegor

Trots att du inte gjort något fel
Utan bara svarat med vad du tycker
Blir jag sårad och arg på dig
Just för jag inte har något jag kan bli arg på dig för

Tårarna rinner ner för kinden
Jag blundar hårt och vill glömma
Glömma alla våra fina stunder
För det är dem som gör mest ont

Jag vet inte vad jag ska skriva
Jag finner inga ord
Livet är inte som på film
Men måste ändå gå vidare