Vinden är som du (Ida Netzel 2016)

Vinden andas genom min skjorta
Så tyget rör vid min hud
Precis såsom du rörde vid mig
Då du lyfte på lakanen för att komma till mig

Vinden ökar och sliter i mitt tyg
Liksom du också gjorde
Då du slet och drog i mig
För att jag skulle bli till den du ville ha

Min skjorta går sönder av stormen
Lika så som jag har gjort
Av alla dina psykiska slag
Har jag rivmärken och är sönder inuti

Vinden fortsätter med sin fulla kraft
Men jag fortsätter framåt
Del av vinden fyller mina lungor
Så jag kan andas medan jag tar mig fram mot mitt mål

Kärleksroman (Hjalmar Gullberg 1898-1961)

I

Den blonda Venus dök ur havets skum

och simmade i kapp med mig till stranden.

För två fanns det på klipputsprånget rum.

Vi styrde dit. Jag drog dig upp med handen.

På sten, ej som prinsessan på en ärt,

låg du och dina lemmar stekte bruna.

Att du var tjugoett år, starkt och smärt,

vill jag för hela världen utbasuna.

II

Av vetenskap, ej av kärleksdikter,

får man besked som håller sig till saken.

Yngling med hämningar och själskonflikter,

blev botad, när han såg en kvinna naken.

Med jubel sjönk i hennes famn asketen,

vars forna världsbild varit kristet färgad.

Skeppsbruten kom jag från oändligheten.

Åt jorden som mig födde, var jag bärgad.

III

Jag lyssnar vid ditt bröst till havets dyning.

Du förde mig till livets hjärtetrakt.

Erövring av naturen! Morgongryning!

Med allt som andas, står jag i kontakt.

Omvälvningen i känslans regioner

tog bort min ensamhets martyrium.

Jag lever! Nya kommunikationer

har öppnats mellan världen och mitt rum.

IV

Romeo, Julia, Isolde, Tristan

var mer i våra farföräldrars smak.

Vi har satt romantik på svarta listan.

Släpp luft och ljus i unkna sovgemak!

Vi vet att kärlek i augusti månad

skall bära frukt i maj på en klinik.

En ny generation har ersatt trånad

och pryderi med saklig erotik.

V

Att gifta sig! Man är väl inte dum.

Vi ämnar ha vår frihet i behåll.

Du stannar hos din man. Jag har mitt rum.

Vår enda lag är: födelsekontroll.

Vi böjer inte knä för någon präst.

Vi avger inga trohetslöften just.

Så lyder eden vid vår bröllopsfest:

Jag älskar dig, så länge jag har lust.

VI

Man är modern och man är fördomsfri.

Jag tillhör tydligtvis de polygama.

En kvinna lockar. Vem kan låta bli? - 

Du teg och ställde inte till ett drama.

Wein, Weib, Gesang! Man dansar och är full.

Det korta äventyret förberedes. - 

Du sörjde länge för mitt snedsprångs skull.

Så gick du bort och gjorde likaledes.

VII

All mening miste budet nummer ett:

"Herrn ska arbeta i sitt anlets svett!"

Ty unga män kan inga platser få.

Och därmed faller budet nummer två:

"Frun skall med smärta föda barn!" Åt vem,

när fadern inte kan försörja dem?

Skall man föröka sig för nöjes skull

och fylla jorden, som är överfull?

VIII

Den tredje ängeln blåste i basun.

En stjärna föll ur Vintergatans glitter,

där nebulosor skakades som dun.

Och stjärnans namn var Malört, som är bitter.

Och mannen gick med kvinnan han höll av,

i daglig törst till livets vattenkälla.

Och stjärnan föll i brunnens djup och gav

en bitter bismak åt det sexuella.

IX

Det var som blixten slog mig, när jag fann,

att du betydde allt för mig i världen.

För sent! Jag visste att en främmad man

smekte ditt vackra hår på huvudgärden.

O du den enda, du som ung och blond,

ur havet steg, som född av skum, ej jord!

Vi skildes efter fem års missförstånd.

Jag stod på kajen. Och du steg ombord.

X

Hur kan två själar överge varandra?

Jag skrev ett telegram: "Förlåt mig, kom!"

Och fick till svar: "Har ingenting att klandra.

Men det som var, kan aldrig göras om."

Jag drömde om en sorts tillrättavridning

av allt som gått ur led och var i nöd,

tills någon sände mig en utländsk tidning,

som innehöll annonsen om din död.

XI

Jag åker runt på kärlekskarusellen.

Jag söker inte räddning, bara rus.

Vill glömma hur det var den första kvällen,

vi släckte lampan i ditt sommarhus.

I många former trivs de sköna. Klart att

omväxling finns för den, som ej har fru.

Färgskalan drar förbi mig regnbågsartat.

Men solen i mitt liv var du, du, du.

XII

En fågel var din fot i mina händer.

Ja, mina händer minns dig utantill.

Vad de berättar, är din kropps legender.

Varenda fingerspets är vittnesgill.

Om bländad av din prakt jag måste blunda,

fann jag på lakan eller huvudgärd

ett öras labyrint, ett brösts rotunda,

som mål för mina händers pilgrimsfärd.

XIII

Min kropp, min hela varelse är eld,

som ingen släcker, ingenting försvagar.

Bröt jag mot kärleken, blev dömd och fälld?

Bli bränd skall den, som bryter mot dess lagar.

Ur det förgångna hämtar jag din bild.

O, fräls mig du som ensam har förmåga!

Förvandla denna brand som rasar vild,

att jag må tjäna dig som altarlåga!

XIV

Ur minnets skärseld har du stigit renad.

Som inskrift över dig är sången menad.

På släktets färd krävs offer. Vi blev valda.

Framtidens vagn går över söndermalda.

Jag sjunger vårt kamratskaps litania.

Må högre makter fälla eller fria!

Död är min ungdom och dess böcker brända.

"Till annat studium vill min håg jag vända."

XV

Jag avsvär mig den falska frihetsläran.

Dess vilda rosor blev min törnekrans.

Som stjärnor lyser troheten och äran

i tidens drömmar med förnyad glans.

Om yngre släkten hör jag röster sia,

ej snärjda mer i sinnlighetens garn.

På nytt förvandlas Venus till Maria,

kärleksgudinnan blir en mor med barn.

När man återger en dikt måste hela vara med, även om jag tycker att endast några av verserna är fina. Om man läser verserna för sig, utan att ge dem berättelsens hela sammanhang, får de nya budskap och betydelser. Från Kärleksroman tar jag med mig att man ska njuta av det man har för det kan försvinna. Och jag tycker också att jag kan se budskapet om att djup kärlek och längtan till sin partner är något man känner mer och djupare än lustfylld sex för stunden. Vilka verser som är mina favoriter? Verserna IX-XIII som jag tycker blir bäst om de läses enskilt var för sig.

Var positiv i stressen och belöna sedan dig själv

Ibland har man mycket att läsa (ja, ok, kan vara så att det inte alltid är jobb- och studierelaterat) ...

 ... och man känner att flitens lampa lyser över en ...

... så behöver man fokusera, men samtidigt är det viktigt att tänka positivt (kan konkretiseras genom glada måltider).

 Var stolt över vem du är och vad du lyckas prestera ...

 ... för tillslut når du toppen och får applåder!

Och när du nått ditt mål, så måste du belöna och ta hand om dig själv för att vilja lyckas igen.

Trevlig sommar och njut av din semester! :)

Tävlingsrim för en resa till Turkiet

... som jag tyvärr inte vann!

Det drar ihop sig till semestertider,

då nästan alla är lediga och badar.

Jag är kvar på jobbet och den varma tiden genomlider

och får paper cuts då jag bladar.

Drömmer därför om en höstresa

där jag får slappna av

så mina kollegor kan få sig sin nesa

och jag når lugnets hav!

Förklädd Gud (Hjalmar Gullberg 1898-1961)

I. 
Vem spelar på en pipa
en låt av gryningsluft,
för himmelsk att begripa,
höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden,
flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden
för djur och växt?

Vem är den gode herden
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm? 

II. 
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.

Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger intet jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd. 

III.
Kring höstlig vaktelds bränder
församlar han frysande får
och sköter med kloka händer
de djur som har sår.

Hans sanna hem är sagan,
hans själ är lyra och dikt.
Dock gör han utan klagan
sin jordiska plikt.

IV.
Välsignelse följer
i gudarnas spår.
Om kappan än döljer
hans gyllne hår,
så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren,
som följa hans takt,
för solen, för skuren
i nyplöjd trakt,
där döden förlorar sin makt.

V.
Husbonden må vi prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll,
är han på helgad mark.

För den som bland hans drängar bor
och äter deras mat,
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat.

VI.
Vad faller över träden
för silverglans,
vid pipans bröllopskväden
och djurens dans?

Vad är det för ett rike
han kommer från,
han som ej är vår like,
men blott ett lån?

Erinrar han sig, fången
vid äng och vik,
en värld som är förgången,
en glömd musik?

Erinrar han sig lyra
och jungfrukör,
ett liv av helig yra,
som aldrig dör?

VII.
Än vandrar gudar över denna jord.
En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.
Tror du att fåren skulle
beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle,
om inte gudar fanns?

Tror du, att våren skulle
binda sin blomsterkrans
på alla dödas kulle,
om inte gudar fanns?

IX.
Bjuder ett mänskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,

lägger som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd - 
då sitter vid vår sida
en gud förklädd. 

Tänkvärd. Vem har du bredvid dig vid ditt bord?

Tystna din fråga (Nils Ferlin 1898-1961)

Blomdoft och fågellåt
majnatt i bidan.
Grubbel och ont försåt
för vi åt sidan.

Härlig är jorden. Mer
krävs ej att veta.
Vad - du som bittert ler,
ville du leta?

Famna en still minut
tystna din fråga.
Snart tar ditt fladder slut,
fladdrande låga.

Välkommen våren! (Ida Netzel 2016)

Hej du lilla tussilagoknopp

och välkommen du gullviva opp.

Blåsippan gäspar och sträcker sig

glöm då inte pärlhyacint, nej.

Tulpanerna snoozar lite till.

Vårlökar gör faktiskt som dem vill.

Solen värmer vårvindarna – känn!

- medan snödroppar somnar in igen.