Punkt 36. Byta jobb
Jag tänkte länge att vikariatet på MSB får duga som att ”Byta jobb”, för att jag skulle klara denna utmaning. Men så kom det glädjande beskedet under våren att jag fått en ny tjänst. Och denna vecka har jag äntligen börjat!
Under min föräldraledighet (hur kan det kallas ledighet när man är helt slut på kvällarna efter att ha stoppat/jagat/vaktat/underhållit/m.m. ett barn?!) så funderade jag mycket över min framtid. Vill jag verkligen jobba kvar inom Försvarsmakten där jag upplever att man är lite som en ”slit och släng” vara? (Många som söker varje utlyst tjänst, men samtidigt väldigt många som slutar Försvarsmakten över tid…) Och vill jag utsätta mig och min son för allt tågstrul som skulle drabba oss i o m min pendling till och från Stockholm? Svaren på båda frågorna var ett tydligt Nej. Därför började jag att se mig om efter intressanta tjänster i eller runt Uppsala och fastnade för Uppsala kommuns utlysta tjänst ”förändringsledare för dataskydd och informationssäkerhet”.
Jag var medveten om att jag sökte långt innan jag tänkte gå tillbaka till jobbet från min föräldraledighet – jag planerade att vara hemma med min son i minst ett år för att vi skulle hinna ha möjlighet att knyta an ordentligt innan vardagsstress sätter oss på prov. Det var nervöst (som alltid) under anställningsintervjun, och dessutom att lägga fram önskemålet om att inte börja tjänsten förrän ett halvår framåt. Jag gick vidare till en andra intervju och fick ge ett förslag på en lösning till ett case kopplat till NIS2. Nyttigt och roligt case tyckte jag, men jag fortsatte ändå vara nervös. De hörde sedan av sig om att jag var en av tre som de ville ha referenter till. En av tre – hur skulle jag stå mig mot dessa? Svårt att veta när man inte vet vilka dem andra är och vilka erfarenheter dem har. De fick referenter och dagarna tickade på med lek med sonen. Sedan hörde de av sig – jag fick tjänsten! Lycka, jubel, ja halleluja! En intressant tjänst, med flexibiliteten att jobba hemifrån vissa dagar och där jag snabbt kan cykla till sonens förskola om det skulle behövas. Tågtrafik kan krångla hur mycket som helst utan att jag drabbas! Kryss i rutan på alla mina önskemål.
Det var även en oerhörd lättnad över att inte behöva gå tillbaka till Försvarsmakten. Jag kommer absolut att sakna många kollegor som jag haft inom Must och Ledningsstaben/Försvarsstaben, men de orättvisorna som finns - med bl.a. diskrimineringar och kränkningar - är det tungt att jobba där. Och kämpigt att försöka göra något åt dem, när inget man gör ger effekt. Svar i medarbetarenkäter tas inte på allvar. DO går på Försvarsmaktens svar, vilka inte alltid stämmer och är inkonsekventa. Att vara kvinna i Försvarsmakten är fortfarande att du måste göra mer fast till en lägre lön. Att vara kvinna i Försvarsmakten innebär att under fester riskerar du att bli tafsad på. Få höra olämpliga kommentarer i korridorerna. Dina kompetenser och tidigare erfarenheter inte värdesätts. Alla i Försvarsmakten stödjer inte att det fortfarande ska vara såhär, men tillräckligt många håller tyst för att detta ska kunna fortsätta.
Men jag ska inte fastna i det negativa (igen). Jag har nu ett jobb som efter de första dagarna får mig att vilja komma tillbaka och göra mitt bästa. Jag vill vara där och jag vill leverera. Jag känner mig lyssnad på, och mina kollegor tror på mig och mina kunskaper. Här finns flexibilitet och tillit, vilket jag som ensamstående förälder kan behöva för att få vardagen att gå ihop. Tack Uppsala kommun för en intressant tjänst – nu hoppas jag på att snart kunna börja leverera! Jag ska bara ta mig igenom första vab:en…