Hon var här nyss,
om dagen, änglalik,
i Hennes ögon lyste Livet rikt.
På vägar inifrån
Hon mot mig log,
ett ljus mer verkligt
än en värld av ord.
Hon framstod
som ett Hjärtats sändebud,
en ren kristall,
en ros, som lovsjöng Gud.
Hon var här nyss,
nu kan jag intet se,
blott glansens återstod:
Förtvivla
eller be.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar