Guld och blek koppar! Rimfrost på gulbruna gärden!
Glittrande kall är den vida och gyllne världen.
Solflod och guldflod jag ser genom molnen sig tvinga,
skrattande kylig som viljornas vässade klinga.
Leende trotsig den fram genom rymderna bryter,
strålgul och frostig kring ängar och gärden den flyter.
Hör, den får ljud, och det jublar i vidderna klara!
Hör, hur all världen får sjungande röst till att svara!
Slagen och sargad och skövlad väl tusende gånger
sjunger hon trotsigt den eviga livslustens sånger.
Känner att denna text kan tolkas olika. Till min tolkning vill jag säga att Boye verkligen var före sin tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar