Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.
Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.
Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.
Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!
tisdag 22 oktober 2019
lördag 19 oktober 2019
Idea (Karin Boye 1900-1941)
Här går jag icke. Detta är ej jag.
Detta är en ljugande spegelbild bara,
sörjande och undrande var jag månde vara,
längtande att möta sin verklighet en dag.
Sagan förtäljer: långt i fjärran land
flyter en speglande flod ur osedd källa.
Tusende väsen, heliga ch sälla,
luta sig som liljor över strandbräddens rand.
Ljus utan gräns omvärver deras drag,
luften dallrar mättad av en skönhet utan like.
Det är de fullkomliga andarnas rike.
Där står i evig glans mitt verkliga jag.
Spegelbilden syns ej i glittrande älv.
Den har en gång ryckts bort av vreda strömmen,
vandrar omkring, overklig som i drömmen,
ofärdig, sönderbruten, sökande sig själv.
Hör jag ej flodens fjärran böljeslag?
Djupt ut mitt innersta djup dess vatten flyter.
Där, varest livets våg i dagen bryter,
bidar mig dolt mitt gudaborna jag.
Har vi inte alla någon gång gömt oss djup inom oss själv, och irrande vandrat runt i verkligheten?
Detta är en ljugande spegelbild bara,
sörjande och undrande var jag månde vara,
längtande att möta sin verklighet en dag.
Sagan förtäljer: långt i fjärran land
flyter en speglande flod ur osedd källa.
Tusende väsen, heliga ch sälla,
luta sig som liljor över strandbräddens rand.
Ljus utan gräns omvärver deras drag,
luften dallrar mättad av en skönhet utan like.
Det är de fullkomliga andarnas rike.
Där står i evig glans mitt verkliga jag.
Spegelbilden syns ej i glittrande älv.
Den har en gång ryckts bort av vreda strömmen,
vandrar omkring, overklig som i drömmen,
ofärdig, sönderbruten, sökande sig själv.
Hör jag ej flodens fjärran böljeslag?
Djupt ut mitt innersta djup dess vatten flyter.
Där, varest livets våg i dagen bryter,
bidar mig dolt mitt gudaborna jag.
Har vi inte alla någon gång gömt oss djup inom oss själv, och irrande vandrat runt i verkligheten?
måndag 14 oktober 2019
Jag vet inte vad jag ska skriva (Ida Netzel 2019)
Jag vet inte vad jag ska skriva
Jag finner inga ord
Ditt sms har jag stängt ner
Tårarna är på väg
Budskapet var tydligt
Ditt svar visar klart
Du vill inte ha en djupare relation
Vi har bara varit bra kollegor
Trots att du inte gjort något fel
Utan bara svarat med vad du tycker
Blir jag sårad och arg på dig
Just för jag inte har något jag kan bli arg på dig för
Tårarna rinner ner för kinden
Jag blundar hårt och vill glömma
Glömma alla våra fina stunder
För det är dem som gör mest ont
Jag vet inte vad jag ska skriva
Jag finner inga ord
Livet är inte som på film
Men måste ändå gå vidare
Jag finner inga ord
Ditt sms har jag stängt ner
Tårarna är på väg
Budskapet var tydligt
Ditt svar visar klart
Du vill inte ha en djupare relation
Vi har bara varit bra kollegor
Trots att du inte gjort något fel
Utan bara svarat med vad du tycker
Blir jag sårad och arg på dig
Just för jag inte har något jag kan bli arg på dig för
Tårarna rinner ner för kinden
Jag blundar hårt och vill glömma
Glömma alla våra fina stunder
För det är dem som gör mest ont
Jag vet inte vad jag ska skriva
Jag finner inga ord
Livet är inte som på film
Men måste ändå gå vidare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)