Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj än dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.
Jag leker med ord för att ge dig texter att läsa oavsett var du befinner dig - både geografiskt och i livet. Trevlig läsning!
Populära inlägg
-
Konflikter ökar. Människor distanserar sig från varandra. Människor flyr. Människor fryser och svälter. Jag ger här en dikt som behövs sprid...
-
I. Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda ...
-
Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. Hur smal blir ...
söndag 26 februari 2017
Intet är som väntanstider (Erik Axel Karlfeldt 1864-1931)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar