Det svenska politiska spelet nu och framåt

Förmiddagens pressmöte från Rosenbad förvånade mig något. Jag hörde till skaran som trodde på Löven skulle upplösa nuvarande regeringen och låta talmannen sondera vilka som skulle forma en ny.

Pressmötet gjorde mig också förvånad över journalistkåren. Har de sovit dåligt eller är inte grävande journalistik som den har varit tidigare? Journalister har varit seriehjältar med sin nyfikenhet och sina kluriga frågor. Idag framstod de som att sitta och sova under statsministerns och statsrådens tal. Precis som Carl Philip gör vid genomgångar. Endast den siste journalisten verkar förstå hur man ska vinkla en fråga för att vissa att man har varit vaken under pressmötet och ha läst av budskapet. För om Löven omplacerar fd inrikesministern Ygeman till gruppledare betyder det väl ändå att Löven har förtroende för honom och därmed inte varit den som drivit på att Ygeman ska avgå, utan att Ygeman själv begärt entledigande? Lägger man sedan till tonfallet är läget glasklart, i alla fall för mig. Vid inlyssning av svar och dess tolkning är det viktigast att även läsa av tonläge och kroppsspråk, vilket många missar. Journalistiken behöver gå tillbaka från att leta sensationer och framföra egna ställningstaganden till ett mer grävande och samtidigt politiskt samt färgat oberoende. Media ska inte prångla på mottagarna sina åsikter, utan bara leverera fakta. Tolkningar och åsikter har mottagarna ändå, och för att det inte ska gå över styr i diskussioner, bl.a. i sociala forum på nätet, behövs en neutral och saklig grund för debatterna.

I Transportstyrelsehaveriet finns det många intressanta trådar som kan diskuteras. Att det som hände skedde för över ett året sedan nu verkar väldigt tidskritiskt. Att uttalanden inte tänks över utan kan skada samverkan med andra organisationer och länder. Att det som styr beslut alltför ofta är ekonomi allena. Att säkerhet och läckor inte tas på allvar förrän det hamnar i mediaropet. Blir någonting verkligen viktigare än vad det har varit tidigare bara för att media tar upp det? Säkerheten - och speciellt IT-säkerhet - är och kommer bli ännu viktigare i framtiden i o m utvecklingen i världen. Människors hantering och delning av information måste ses och tänkas över. Alla ska inte ha tillgång till allt. Alla kan inte informeras innan vissa förmildrande och sanerande åtgärder är utförda. Säkerhets- och sekretessklassificerad information kan inte delges de som vill ha informationen, bara de som är i behov av informationen. Oberoende hur mycket partiledare och media vill ta del av den och surt stampar med fötterna.

Nu är det ett intressant  politiskt läge i Sverige. Alliansen hänger nu på en skör tråd. För hur länge kommer Lööf och Björklund följa Kindberg Batras väg? Även om Lööf har resonemanget "det viktigaste är inte vad du startar för företag, bra du startar företag" (citat från Almedalsveckan 2011) så har hon varit med länge och har mer erfarenhet än Kinberg Batra. Björklund har uttalat sig emot ett  fördjupat samarbete med SD. Om misstroendeförklaringen mot Hultqvist inte går enligt Alliansens plan, kommer troligen Alliansens starka samarbete att falla. Fortsatt visst samarbete ja, men gå på val under gruppen Alliansen nej. C och L tjänar inte på denna misstroendeförklaring, utan tvärtom kan de förlora sitt framtida manövreringsutrymme (eventuella delaktighet i en koalitionsregering). M och KD däremot har inget att förlora - friskt vågat, hälften vunnet - oavsett hur misstroendeförklaringen går pga sitt nuvarande låga stöd. Allianssamarbete har även hindret Konstitutionsutskottets utredning att ta sig igenom, för visar den att en eller flera statsråd har agerat korrekt, kommer Alliansens uttalanden och politiska riktning att ge tolkningen att de har dragit för förhastade slutsatser samt att de är icke regeringsdugliga. Då är C och L samarbete med S för att bilda regering efter kommande val givet. Med eller utan MP. Ett till faktum är då att M kommer samarbeta med både KD och SD efter nästa års riksdagsval för att bilda en motvikt.

Svensk politik har förändrats och är inte som en har varit. Istället för att föra en politiskt debatt med fokus på att hitta lösning samt utföra arbeten korrekt, har en pajkastning utan dess like startat. Hur man bemöter varandra i debatter och då tilltalar varandra. Vilka politiska regler man följer, eller nu snarare inte följer. Hur man vill framställa sig mindre dålig än andra regeringsalternativ istället för att trycka på det man själv har gjort bra. Hur seger för egen vinning står högre på agendan än att samhället ska utvecklas med framtiden. Och detta i ett diskussionssamhälle där en person inte kan ha koll på allt, men ändå vill kommentera och tycka till om allt. Är det så vi kommer ha det i framtiden, en regering som inte kan utföra något arbete framåt utan måste lösa de knutar som oppositionen formar? Har oppositionens roll att vara en motvikt till regeringen gått över till att grusa samhällsmaskineriet? Då kommer vi har många låsta politiska lägen framöver då minoritetsregering ser ut att vara den regeringsform som vi får ställa in oss på - oavsett vilka partisamarbeten som gäller.

Säg Orden, De Enda... (Ebba Lindqvist 1908-1995)

Så lätt är det att finna
vägen till en annan,
också den hårdaste kvinna
kan lära de stela händerna smeka,
också den ensamnaste förkomne
kan lära att le och leka.

Säg orden, de enda,
som tvinga vattnet att strömma
fram ur den hårdaste klippa,
säg orden, de enda,
som komma den fattigaste
att en gång i livet skåda
glansen och rikedomen
omkring en annans själ.

Säg orden, de enda,
som ingen på jorden kan slippa,
som inte för alltid vill leva
såsom en fånge och träl:
Jag älskar dig.

Och stod du i yttersta mörkret,
där svarta förstörelsen ruvar,
och stod du vid yttersta havet,
där evigheterna brusa,
då såg du ett ljus genom mörkret,
då såg du en väg genom havet,
och du finge gå
oskadd igenom mörkret,
oskadd igenom vågorna...

Säg orden, de enda,
som kan förlösa dig:
Jag älskar dig.